Att jag är rörd och tagen är det minsta man kan säga just nu. Jag har precis fått tagit del av en annan människas hemska livsupplevelser. Jag har fått läsa om hemska saker och om hur man kan kämpa vidare och ändå finna lycka när man egentligen bara borde vilja gräva ner sig för allt är så botten det bara kan bli.
Vad jag pratar om nu är att jag blev tipsad idag på jobbet om att läsa www.singelpappa.blogg.se
Jag varnar dock känsliga människor, inte för att där finns en massa hemska bilder utan varnar för att det på denna blogg står om hur en människas liv kan vända på bara några sekunder. Beundrar starkt pappan och Ellen för att dom orkar leva vidare med den possitiva livssyn dom ändå gör.

Inlägget får gå till minne av hans fru och nyfödda barn som inte får uppleva framtiden. Inlägget går även som en hälsning till pappa och Ellen, ni är starka och kämpar på bra!!

I onsdags "firade" jag och min älskade sambo Jimmie 1år ihop. Blev tyvärr inte så mycket till firande eftersom jag låg sjuk hemma och inte orkade med mycket. Men varför ska man alltid fira allt? Huvudsaken är väl att man är med varandra, lite närhet och kärlek kan göra allt. Vi låg i varsin ände av soffan och kollade på One Tree Hill och hade det riktigt trevligt i alla fall.

Snart väntar julen och då ska vi resa iväg för att träffa våra underbara familjer.
Träffa "tjockisen" Mia som väntar sitt första barn ihop med min älskade bror Peter. Inte långt kvar för dom, BF 16januari*spännande*
Se minen på urlyckliga blivande farmor Ammis när jag kommer inkånkandes på magen. Hennes älskade barnbarn Amanda växer så det knakar.
Träffa min andra underbara bror och Jimmies systrar. Ja det kommer bli en underbar tid i Uppsala. Hela 2lediga veckor och vi har INGENTING planerat. Bara lite lugn och ro och en massa god julmat :)


Att fira allt är inte det viktigaste utan att ta vara på dom man älskar är det viktigaste!!

Tänk att små saker kan göra en så himla glad. Att det inte krävs några presenter, dyra gåvor eller resor för att få mig på riktigt bra humör. Allt jag kräver är en kyss av min älskade pojkvän på morgonen och ett leende, det kan verkligen göra min dag.

Hade turen att få skjuts av älsklingen till jobbet idag så jag kan jobba in mina minus timmar innan det är dags för mammaledighet. Visst är det långt kvar till dess men jag har trotts allt över 60timmar att jobba in, tar sin lilla tid. Gäller att man börjar planera redan nu hur man ska göra och när man tänker gå för man har ju sin skyldighet till arbetet också. Jag som trivs så himla bra tycker egentligen inte att det ska bli kul alls att behöva vara borta så länge men man har ju inget val och man väntar ju någon underbart fint som man kommer vilja vara med varje sekund av dygnet.

Har idag fått en hel del gjort utöver själva jobbet faktiskt. Har anmält mig och Jimmie till Profylaxkurs sista helgen i januari och ringt angående att förboka vår vagn. Gäller att man har många järn igång om man ska bli färdig med någonting.

I övrigt är det ganska bra med alla oss i familjen. Jag känner mig väldigt trött och idag var det riktigt illa, kändes som att jag skulle falla i sömn vid datorn. Vår lilla flicka lever loppan och verkar inte det minsta trött. Igår kände jag faktiskt av första sparkarna på magen och Jimmie kom hem 15minuter senare, var ju så typiskt.

Jag vet att klockan är innan 20.00 men jag är trött och nu ska jag lägga mig i sängen och läsa min nya bok "Stella  Sebastian" som jag än så länge kan rekommendera, efter att bara ha läst tre kapitel. men men...