Jag var sååå himla nervös i morse när vi skulle iväg på rutin ultraljudet. Jag sprang på toa hemma fram och tillbaka och hela magen knöt sig. Självklart var man rädd för att allt inte skulle se bra ut och att någonting skulle vara fel på våran lilla krabat. Satt spänd hela bilresan och tror Jimmie också var lite nervös.

Väl framme på CURA kliniken fick vi komma in rätt snabbt. Träffade våran BM och hon satte igång med undersökningen på engång. Först kontrollerade hon om det var en eller två bebisar, och precis som väntat var det en liten rackare där inne. Sedan skulle hon visa oss en bild på hela varelsen. Men den lilla rackaren var inte det lättaste att fånga för den skulle under undersökningen försöka göra en kullerbytta. Boxade med armarna och sparkade med benen för fullt. Jag kunde inte låta bli o skratta, såg så himla rolig ut. Hon mätte lårben, huvud och kolade hjärtats fyra kammare, hjärnan och ansiktet. Man kollar tydligen ansiktet för att se om barnet är harmynt. Men våran lilla bebbe mådde hur bra som helst och var välskapt.

Jag var ju så himla nyfiken på könet så jag var tvungen att fråga om man kunde se om det var en pojke eller flicka. Jimmie trodde stenhårt på flicka och visst hade han rätt, som alltid när det är något ;) Vi väntar med största sannolikhet en liten Amanda.