Konsten att vara ensamstående mamma
Som ni flesta kanske redan listat ut så räkas jag ju numera som en
"ensamstående mamma".
Jobbigt tänker kanske många av er, men måste få slå hål på de tankarna!
Klart att det tar på krafterna att vara själv med en liten tjej på bara 7månader.
Kan inte göra precis vad alla andra kan/vill i tid och otid - Jag kan inte ta sovmorgon när jag känner för de - Kan inte ligga i soffan bakis en hel dag och ha ångest - Kan inte sticka utomlands på sista-minuten - Kan inte ligga en kväll o bara läsa - Kan inte gå på alla trevliga tjejmiddagar.
Kanske är en del "Kan inte", men det är dessto flera "KAN".
Jag KAN mysa med min lilla i soffan på kvällen - Jag KAN åka och bada och skvätta vatten - Jag KAN se hur en liten människa utvecklas till något helt underbart - Jag KAN träffa en massa andra mammor och busa - Jag KAN ta långa härliga promenader - Jag KAN vara hemma och baka massa gott och bjuda hem vänner på fika - Jag KAN bara njuta av tillvaron som mamma...
Man har en del begränsningar och kanske inte längre kan vara så spontan och hoppa på alla livliga idéer som ens vänner har, men jag kan ha med mig lilla Amanda på nästan allt som jag gör. Hon njuter av att träffa folk och jag älskar att spendera tid med mitt hjärta. Så fort pappa J kommer för att hämta henne så svider det såååå innerligt i ♥hjärtat♥ och det kommer oftast en tår eller två ner för kinden. Men sen får man sätta sig i soffan och slappna av lite och sedan passa på att göra allt det där man kanske "inte kan" när man är själv med lillan. Men jag tyckeratt jag hör henne hela tiden och jag vaknar på nätterna trotts att jag inte behöver.
Bara så ni vet så var detta de bästa för oss alla tror jag, och jag och Amanda har flyttat in till stan. A är så ofta hon kan hemma hos pappa J, men tyvärr så blir det inte så ofta pga hans arbetstider. Vi försäker hålla sams som normala vuxna människor och försöker hitta på saker ihop med lilla Amanda. För mig är det viktigt att A kan känna att hon har en mamma och pappa som älskar henne över allt annat och tjaffs/bråk det får man inte visa under några omständigheter framför henne.
Det jobbiga med att vara själv är att man inte har så mycket tid/pengar till det man vill. Men man lär sig att leva efter det också. "Mätta mun efter matsäcken!" Jag är iaf världens lyckligaste som har världens snällaste vänner som hjälper mig så fort det är något. Gudmor Sara är en ängel och utan henne vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Vi umgås nästan dagligen och hon ställer mer än gärna upp som lite barnvakt när jag har något jag måste göra...Amanda älskar att umgås med henne också..ett stort leende på läpparna så fort vi kommer hem till henne. Jag är också världens lyckligaste som har Amanda i mitt liv...Utan henne vore jag ingenting och att jag har fått henne är det bästa som hänt i hela mitt liv!!!
Älskar dig!!! ♥
Vad fint skrivet!
Jag visste faktiskt inte att ni gått isär!
Tråkigt och höra, men är det det bästa för er så är det. Bara ni som kan avgöra sånt och jag tror Amanda har det bra ändå! Du verkar som en underbar mamma!
kram
Det är så synd att ni inte bor Närmare.Då skulle jag sno henne väldigt ofta,men snart får jag träffa er igen räknar dagarna.
Älskar er Kramar o Pussar
Hej Marie!!
Vet precis vad du pratar om, det är verkligen piss, framförallt i början. Man ifrågasätter sig själv hela tiden, man brottas med dumma tankar, har jag gjort rätt? Vad ska folk tycka? Kommer barnen att lida? Kan jag fortf ge dom allt dom behöver? Man får helt enkelt lyssna på magkänslan. Mår man själv inte bra så gör inte barnen det heller. Hellre två glada föräldrar på olika adresser än två ledsna på samma, så brukar jag tänka. Sen är det verkligen fruktansvärt när man inte har dom hos sig, men tyvärr så är det ju bara att gilla läget. För hur mkt man än inte vill så behöver dom ju sin pappa oxå...
Tycker du är hur cool som helst! Det är som vanligt med dej, man vet att du klarar vad som helst!
Massa kramar från Almunge!
VÄLDIGT fint skrivet :) Du e kanon Marie! XOXO /J
Man blir ju helt tårögd, så fint skrivet. Som alltid så klarar du alla perser i livet! Du är en stark kvinna så är det bara. Hoppas Amanda ärver det av dig för det är en egenskap som inte många har. Ses snart då ja ska natta prinsessan! Kram Sara
Jag ryser när jag läser detta! Verkligen jättefint skrivet. Helt sjuk vad ens prioriteringar ändras såfort man får barn. Man förstår knappt vad man skulle vara utan den lille :-) De är på något sätt ens liv... :-D
Jag beundrar din styrka! Har alltid gjort!
Så skönt att vi ses snart!
Kramar
Jag har också funderat på det när man varit nära på att bryta upp med sambon förut., jag kände det så att jag nästan hade fått mer tid för mig själv om jag varit ensamstånde. I dags läget är det mycket att ibland känner jag att sambon kan göra vad han vill mesans jag alltid får tänka på att jag har barnen. Jag Jan inte bara åka och tex sola för då måste jag fråga sambon ifall han kan ta barnen, mesans han gör oftast vad han vill direkt. Då kan jag ibland känna att om man hade varit ensamstående hade han haft barnen lite och då hade jag mer haft egen fritid. Dumt att känna så men det har nog sina fördelar att vara ensamstående också! :)
fint skrivet Marie! Jag vet att du kommer klara detta bra! Saknar dig! stor stor kram pernilla!
Så fint skrivet..!
Tycker du verkar enormt stark som klarar av detta med en liten.
Jag är mycket själv med min Eliaz och känner mig oftast som ensamstående. Eliaz pappa jobbar väldigt mycket och när han väl är hemma är han trött m.m.. Så här hemma har det varit många diskussioner om ansvar, separation, mogand m.m..
jag får dra det tunga lasset. Men när man känner att det är som jobbigast så får man ett leende av sitt lilla hjärta och då smälter man. Då är allt värt detta.
Vilket fint inlägg du skrivit. Det är beundransvärt att du ändå vågade ta det steg du gjorde, är inte många som gör det utan håller ihop för barnets skull. Förstår att du mesta kännas tufft emellanåt men du verkar var en toppenmamma så jag tror att du reder ut det på ett eller annat sätt med stöd ifrån familj och vänner. Ha en underbar dag!
Du verkar vara en stark tjej så detta fixar du galant ska du se! :) Man måste lyssna på vad hjärtat säger och göra vad som är bäst för en själv. Är du lycklig på ditt håll och J på sitt håll så är A också lycklig! Bättre att ha det så än föräldrar som bråkar tjaffsar alltid...
Klart att du ska få lösenordet. Kan jag fåp din mailadress så mailar jag det! Kram
Gud vad bra skrivet!
Jag tycker att det fungerar kanon bra att vara ensamstående, slippa bråka om vem som ska göra de o de och vems tur det är osv osv =P
Har varit själv med min dotter iprincip hela tiden
och det har gått hur bra som hellst, inga problem alls =)
Sedan är man inte helt låst för att man är ensamstående som många tror.
Utan man kan göra nästan precis vad man vill, dom små gillar att hänga med på de mesta ändå =)
Du gör det skitbra! =)
